Bloggposter

Offline

Det är ju ingen nyhet att denna blogg inte har varit aktiv på mycket länge. Mormor gick bort mitt i en mycket stressig period, den perioden tog slut först för någon vecka sedan då jag inledde semestern. Summa summarum, det  har varit en lång tid då det inte har funnits ork, tid och lust att sitta och skriva blogg. Detta trots att minstingen är precis lika aktiv och innovativ då det gäller att framkalla situationer som skulle vara värda ett blogginlägg och de andra gör ju det de också men på ett mera... stillsamt sätt...

 

Jag lovar inte någon boost vad det gäller aktiviteten men det kan ju bli något inlägg nu och då.

Ha det gött!

 

 

 

23.07.2014 kl. 00:42

Morsdag

Morsdag ser jag som en dag för det speciella band som finns mellan en mor och hennes barn. Min roll finns i bakgrunden den dagen. Det innebär ju dock inte att inte jag skulle passa på att visa min uppskattning för kvinnan i mitt liv och mina barns mor. Jag gjorde det på mitt sätt och... nåja, det gick så här:

Barnen hade redan översvämmat sängen då jag kom tillbaka med morgontidningarna, de hade gjort traditionella kort, speciellt minstingens med ett recept på en mor (påminde lite om Tom Tit's recept på en människa) var ganska roligt, juniors fint och den förstfödde hade hittat enpassande muminmugg. Jag gav henne en kyss då hon hade stigit upp och konstaterade att hon får sin present sedan i ett mörkt rum. Hon gav mig ett lustigt leende och upprepade "i ett mörkt rum?, jaha..." Vet inte vad hon tänkte men antagligen inte vad jag avsåg. Hennes present detta år är nämligen två körsbärsträd som vi har talat om länge, muld för planteringen och en ros som skall planteras ute. Allt väntar i cykelförrådet ute i garaget, där  lampan är sönder...

 

11.05.2014 kl. 11:16

Finns are wankers...

Var på en veckas kurs i soliga Spanien, Under en kvällsturne på krogar i Fuengirola stötte vi på flera original. Rubriken är ett citat från en ganska välimpregnerad britt från Newcastle. Han trodde jag var polis men då jag sa att jag arbetade som lärare så fick han det till begravningsentreprenör. Var helt ok i hans tycke för de behövdes. Men finnar var wankers, svenskar var wankers (men deras brudar var ok), spanjorer var wankers och deras brudar var värst (för de är så himla religiösa, man fick ta dem där bak men i munnen gick det inte alls...). Efter en hel del sexualupplysning och beksrivning av hur en massa nationaliteter var wankers kunde jag konkludera att svenska blondiner får rena papper, liksom den där ena hunden som fanns på krogen. Ja och dödgrävarna får fortsätta sin existens, men i övrigt... skål...

Vi hamnade även på en finsk karaokebar... Låt oss säga som så att jag saknade britten och började uppskatta internationella kontakter på ett helt nytt sätt...

Hur säger de? Matkailu avartaa....

05.04.2014 kl. 18:51

Att lära för livet?

Vi kan väl konstatera att minstingen inte riktigt är den klarast lysande förmågan i sin klass gällande de akademiska framgångarna. Men lär sig, det gör hon. Häromdagen trallade hon glatt på ett litet stycke musikkultur. I all sin enkelhet gick det så här:  

 

Pappa sa uuuhhh 

Mamma sa aaahhh   

så kom jaaagh... 

Vi får fäl fundera på gymnasiet snart då hon verkar sätta sig in i stoff tre år innan det tas upp enligt skolans läroplan....

 

23.03.2014 kl. 06:28

Jag saknar dig redan...

Det är en emotionell berg och dalbana just nu. Det är inte så att jag har förlorat dig eller så... Än. Jag har tittat in till dig på sjukhuset och det har varit jobbigt, mycket jobbigare än jag vill medge. Jag vill vara glad, sprida värme och tillföra dig något positivt när jag är där hos dig, trots att tårarna pockar på att bryta fram bakom fasaden. Jag vet inte vad som gör mig mest ledsen, det att jag ser dig sängbunden och utan förmåga att kommunicera (du fick en propp och förlorade talförmågan som en följd av det) eller det faktum att jag inser att vår gemensamma tid snart är slut. Du har alltid varit en krutgumma, aktiv och stolt över att klara dig själv. Jag lider med dig då jag ser dig i den här situationen. Det är inte rätt, du har förtjänat något bättre. Jag är också självisk, trots allt detta vill jag ändå ha dig kvar... så otroligt mycket.
 

Du har funnits där hela mitt liv, stabil, glad, varm, öppen och alltid med dörren öppen för mig och en källa till trygghet i mitt liv. Jag har inte funnits med ens halva ditt liv, du skulle fylla 94 i höst så du har hunnit med en hel del i ditt liv. Vi är lyckligt lottade som har fått ha dig hos oss så länge, jag inser att något sådant inte är alla förunnat. Min farmor gick bort först av er, farfar något år senare och morfar året efter det. Det hände i slutet på 80-talet och början på 90-talet. Jag insåg inte det fullt ut då men ni mildrade saknaden genom att fylla tomrummet efter den som gått bort. Det tomrummet var som störst efter morfar. Honom tänker jag på ännu idag, jag kan ta pauser och fundera på vad han skulle ha sagt, vad jag skulle ha sagt och hur jag gärna hade haft honom här för att säga att det här blev ju bra. Jag saknar det, jag saknar honom. Jag vet inte hur du gjorde det men du fyllde det tomrummet, du tog mig vidare och fick mig att känna att jag på något sätt ändå hade allt kvar. Samma mängd visdom, omtanke, trygghet och kärlek. Det finns ingen kvar som kan göra detta då du går bort. Det här skrämmer livet av mig, som om det fanns en Hoover damm fylld av känslor som väntar på att spricka.
 

Jag tittar in till dig varje dag nu. Idag sov du riktigt djupt, eller var medvetslös. Jag tröstade mig med att du första gången under sjukhusvistelsen inte verkade känna smärtor. Du såg så lugn ut. Jag vet inte om du kände något då jag strök dig över håret eller om jag har fått fram hur mycket du betyder för mig. Jag inser att min tid att förmedla det har runnit ut. Jag kommer i morgon igen, jag hoppas att få se in i dina ögon ännu en gång, att få säga något som jag ser göra dig glad, att få se det där glittret i ögonen som jag älskar. Och jo, jag vet att det här är bara för min skull. I den bemärkelsen är jag ännu ett själviskt litet barn som besöker världens bästa mormor.
 

Vi ses i morgon, hoppas jag...

25.02.2014 kl. 21:40

Dålig uppdatering

Om det finns någon som följer denna blogg ännu så ber jag om ursäkt för den dåliga uppdateringen efter jul. Jag har haft en period med dubbla jobb och har för tillfället mormor inlagd på sjukhus så jag tar en del av den tid jag har för att vara där hos henne. Tyvärr lutar det åt att jag snart kommer att ha mera tid igen då den biten faller bort...
23.02.2014 kl. 14:49

Mammas flicka

Igår då vi satt och tittade på bronsmatchen och efter några kommentarer av den förstfödde började jag fundera över vad hon ärvt av mig. Jag kunde ännu hantera hennes förundran över hur många USA hade på utvisning egentligen då de visade deras bytesbänk men då hon frågade om målvakten har skridskor var jag mållös en stund, inte för att det var tyst, så hjärtligt skrattade frun åt henne. Resten av kvällen diskuterade vi talesättet "det är bättre att vara tyst och låta folk tro att man är dum än att öppna munnen och bevisa att de har rätt" Det var ganska utmattande...

 

23.02.2014 kl. 14:25

Familjedag

I dag firade vi helgdagen med att sticka hela familjen till en stängd skola där vi hade lite idrott tillsammans. Minstingen hade redan igår deklamerat att hon och pappa skulle spela mot resten i första matchen. Så vi gjorde det. Det blev dock en viss fördröjning då junior hade glömt att det är bra med inneskor och inte ville delta först då dessa hade blivit hemma. När vi sedan kom igång så blev det en underhållande stund på alla sätt och vis. 

Junior hade riktigt roligt när han väl kommit igång, minstingen visade helt nya nivåer i foul play, hon höll fast motståndare, hindrade dem, tog tag i deras klubbor, vände målet mot väggen... Allt ackompanierat till ett klingande skratt av pur glädje för varje fusk hon kom på. Tonåringen var extremt anemisk och något mer sengångaraktigt har jag inte sett på evigheter. Mor visade glimtar av sin forna innebandykarriär och jag hade bara roligt. 

Vi fortsatte sedan med korgboll och avslutade med att plocka fram ringarna som de hängde och klängde i. Om man bortser från tonårsapatin så var vi övriga överens om att det var en rolig dag. Vi avslutade med att åka till Vessö där vi fick eftermiddagskaffe och bastu hos barnens morbror. 

Nu gäller det bara att fundera hur vi sätter systematik i detta, kanske man skulle testa frisbeegolf tillsammans till nästa? Få se vad vädrens makter planerar och gå efter det. 

Som en fotnot: I ett skede satt sig minstingen ner för en yoga-stund, hon skulle "söka sin inre frid". Vete tusan om hon hittade den eller om den inte fanns men totaltid för hela processen med ummande, lotusställning och allt så tog det ca 20 sekunder innan hon blåste iväg igen...

06.01.2014 kl. 19:28

Julgranar

En massa vänner har satt upp en bild på sin julgran på FB och önskar alla vänner en god jul. Sen såg jag en amerikan sätta upp ett överkört elände där det enda positiva han hade att säga var att den var från egna marker. Jag har inte gjort det, satt upp någon bild alltså. Det skulle inte vara riktit rätt att förminska glädjen för alla trevliga vänner. Vår gran är nämligen riktigt fin detta år. En jämn och fin topp, full med kottar. 

Det bästa var dock hur smidigt det gick detta år. Normal praxis har varit att:

  1. jag går ut och hugger en gran
  2. tar hem den
  3. frugan snyrppar på näsan och undrar om det inte fanns något bättre
  4. jag går och hugger två till som jag släpar hem (en ok och en för jävlig)
  5. jag ropar ut frugan och pekar på den jävliga och konstaterar irriterat att resten är sånt där
  6. frugan tycker att gran nummer två är ok och den tar vi in
  7. mamma ser gran 1 och tycker att den är bra så hon tar den
  8. gran 3 eldas upp tillsammans med allt julskräp...

Detta år tog jag frugan och lät henne komma och ge sin syn på en gran som jag tyckte var för bred men eftersom man aldrig vet med det täcka könet så var det ju bättre att inte hugga innan hon sagt sitt också. Hon tyckte som jag gissat att den var för bred så hon fick välja ut en annan i stället och den blev som sagt riktigt fin. Senare i veckan lovade hon gran åt minstingens gumor så hon gick och satt band runt några potentiella exemplar. En av dessa tog gudmodern, en tog mamma och en eldar vi upp (den såg för jävlig ut...). Nu undrar jag ju varför jag inte har gjort så här förut? i och för sig var ju slutsumman ungefär den samma (några granar in och en på brasan) men det var ändå smidigare på nåt sätt. Vi får göra detta till tradition och gå hela familjen på granjakt i fortsättningen.

 

27.12.2013 kl. 20:24

Ingen FB status...

I dag var det tänkt att jag skulle sätta upp en sån där tyoisk FB-status om hur jag har trotsat julfriden och förverkligat mig lite som den där Ernst i svensk tv. Det blev inget av det. Största händelsen idag har väl varit att det blev balans i tillvaron, när talibanerna åt upp det mesta av konfekten så tog jag det mesta av glassen. Rätt skall vara rätt... 

I övrigt börjar jag väl bli gammal men det känns som det bästa med julen är när den är över. Det är stress och elände tills barnen har somnat den 24.12 och den sanna friden verkar inte infinna sig förrän efter julafton. Må det vara trots eller tack vare dagens improduktivitet men det här har varit en skön dag. Det har till och med funnits stunder då talibanerna inte har stridit med varandra. That's as good as it gets...

25.12.2013 kl. 17:38

Julgubbar och julklappar

Vi satt i bilen och följande diskussion utspelade sig där till kära mors stora nöje...

Minstingen: Jag vill ringa julgubben

Mor: Men det är bara vuxna som kan ringa, inte barn.

Minstingen: Ja men jag har numret, jag har fått det från Bolibompa!

Mor: Det är nog inte rätt nummer

Minstingen: Visst är det, jag kan ringa dit!

Pappa: Jo men det går inte till julguben utan till Holger från Tenala som leker julgubbe i Citymarket  och Sokos ibland.

Mnstingen: Nå då får ni köra mig till Helsinki

Pappa: Varför det?

Minstingen: Nå för där finns nog julgubben i någon butik och så kan jag klättra upp i hans famn och berätta att jag vill ha en iPod, en iPhone 5 S, en enhörning och en kanin.

Pappa: Det är ju en ganska dålig kombination, du vet väl att enhörningar och kaniner äter grönsaker och frukt så enhörningen tuggar i sig äppeltelefonen medan kaninen tar äppelpodden och sedna har du bara två rapande vegetarianer kvar av dina julklappar...

Mamma: Gav någon sorts blick åt pappa som var svår att tyda i den mörka bilen...

Minstingen: Det äter dom inte alls, enhörningar äter inte sådant.

Pappa: Vad äter de då?

Minstingen: De äter enhörningsbajs!

Pappa: Så de är liksom lite återvinningscentraler på det sättet?

Minstingen: Tappade intresset och stämde in i nån låt från NRJ...

Pappa var bara förvånad över att få sista ordet och körde ganska nöjd hemåt så det var frid... en stund...

 

22.12.2013 kl. 21:42

Lärarutbildningen och den moderna skolan

Pisaresultaten ledde till en diskussion som också stundvis verkade bestå av sakliga och välgrundade argument. Tyvärr handlade den oftast om att hitta "skyldiga" än om att diskutera en utveckling. Jag tänker strunta i denna aspekt med orsaker och i stället ta fasta på ett utvecklingsområde som jag inte tycker att har berörts, nämligen lärarutbildningen. Förenklat är den ju upplagd så att en klasslärare läser massor om att undervisa och lite ämneskunskap medan ämnesläraren läser massor om sitt ämne och lite om att undervisa. Samtidigt ser vi en tydlig nedgång i matematikresultat från åk 6 till 9, likaledes en ännu kraftigare nedgång beträffande motivationen. 

Det finns strålande pedagoger i åk 7-9 men också experter som inte kan förmedla sin kunskap till eleverna. Finns det något hinder som jag inte ser för att vi ändrar lärarforbildningen så att samtliga ämneslärare får en högre grad av pedagogik och metodik i sina studier? Kunde vi göra så att vi har grunskolelärare i stället för klasslärare och ämneslärare och då skulle man automatiskt få behörighet i åk 1-9 i ett ämne, en rejäl dos pedagogik och metodik i sitt bagage? Studierna borde också stöda den nybakade läraren i att hantera elever med specifika svårigheter då vi i allt högre grad integrerar dem i vanliga klasser samt insikter i samarbete och kontakt med hemmen. Utöver detta skall det ingå hur man integrerar modern teknik och kommunikation i elevens inlärning. 

Vi har goda lärare, trots den svenska lärarutbildningen. För det jag får höra av blivande klasslärare visar inte på någon utveckling under de senaste 20 åren och det finner jag djupt oroande. Men den som har monopolställning behöver ju inte kämpa om första platsen och därför ser jag det som avgörande att vi får lärarutbildning på flera orter även på svenska. Denna förändring borde ge en bättre utbildning, en modifikation av vad vi utbildar för lärare kan ge den andra pusselbiten som för den finlandssvenska skolan flera steg framåt och som ger våra barn en internationell konkurrensfördel då de skall hitta arbete. Detta som en hälsning till elfenbenstornen.

 

 

 

15.12.2013 kl. 11:50

Filosofi enligt minstingen

Damen har haft ett kreativt veckoslut, så pappa är lite trött... För att citera ett inlägg i debatten för en bättre värld.  

"Det finns fler flickor än pojkar på jorden för då r det ordning och reda och jorden snurrar i te lika fort"  

Va? Hurså? undrar storasyster    

"Jo för pojkarna bara springer och springer och det får jorden att snurra snabbare. Flickorna är mycket lugnare..."  

 Yeah  right... Det är i så fall mest pojke i minsta dottern här i huset...

 

08.12.2013 kl. 21:36

Hon borde ha döpts till Tomas..

Minstingen tvivlar på den store sankte Nikolaus. Hur kan hon göra det? Jag menar, med två överskuldsatta föräldrar, hennes mission as littlesiz from hell och eskapader i skolan som gör att man undrar vad fan tösen har hittat på denna gång då det kommer ett wilmameddelande så är det inget mindre än ett mirakel att tomtarna unnar henne en julklapp eller två. Det finns stunder då hon borde få en resa till bootcamp för att arbeta bort utgifterna för östra nylands samlade julklappar...

Så hur kan det finnas något tvivel om att tomtarna är blindare än en hockeydomare i ligan eller att Jultomten är fylld av överjordisk godhet då hon får julkappar varje år. Jag är faktiskt djupt sårad å hans vägnar då jag ser att damen har gjort en fälla för tomten som ibland sätter något smått och trevligt i hennes julstrumpa...

 

08.12.2013 kl. 21:14

En skola för morgondagens elever

Jag tänkte vara kortfattad, det lyckades inte - det finns så mycket att säga trots längden i detta inlägg... I Borgå står vi inför en ny stor möjlighet. Det skall byggas flera helt nya skolbyggnader, andra skall genomgå grundliga reparationer (alltså mer än att måla över lite gammalt mögel). De flesta inom skolvärlden är överens om att det bara blir jobbigare att undervisa då elever kommer med bagaget fullt av utmaningar till skolan, samtidigt verkar auktoriteterna i hemmen minska. Allt oftare är det barnet som styr och ställer medan föräldrarna förverkligar. Barnet lär sig snabbt att man inte behöver ta ansvar själv utan det kan skjutas över på skolan eller någon annan. Vi har ingen positiv spiral här. Vad kan man då göra för att bryta den. Ganska många saker faktiskt.


I Borgå har man nu möjligheten att se över undervisningsmetoderna. Vi kan uppdatera katederundervisningen anno 1920 till en modern undervisning där allting är mer elevcentrerat. Även Pasi Sahlberg talar om ett behov av att förnya skolan (du kan läsa hela inlägget här). I övrigt talas det om flipped classroom och blended learning (som också beskrivs här). Huvudpointen i många nyare metoder är att de sätter eleven i centrum. Eleven får och tar ansvar för sin inlärning, hen kan välja en metod för sin inlärning som går enligt den egna inlärningsprofilen. Detta innebär ju att man i en klass kan se elever som läser en bok, någon lyssnar på en föreläsning från nätet, en annan tittar på videon från Youtube och så finns det någon som påtar på ett bygge av något slag där den kan testa sina teorier. Vad vi inte ser är en lärare som står och föreläser framför en klass som tyst lyssnar (så där i teorin i alla fall...). Vad är nackdelen? Jo lärare är väldigt konservativa gällande sina metoder. En gammal lärare i Borgå lär ska ha konstaterat att han planerade sin undervisning 1956 och har bara undervisat sedan dess. Jag tror att en lärare behöver granska sina egna metoder med samma kritik eleverna får lära sig att de skall ha då de granskar källorna i sitt arbete. Vi går ju igenom kylskåpet nu och då och slänger allt som är på fel sida av bäst före datumet. Skolan borde göra samma koll nu och då.


När väl skåpstädningen är klar kan man bygga nytt utgående från hur man tänker bygga upp inlärnings-situationen. Jag tror att de nya utrymmena skall ha ett snabbt och öppet trådlöst nätverk. Det skall gå att koppla telefoner, pekdatorer och datorer trådlöst till projektorerna och högtalarna. Personalen har personliga mobila redskap (vare sig valet faller på pekdator, hybrid eller bärbar dator). Alla klasser skall vara mångsidiga utrymmen som har möjlighet till ett varierande arbetssätt. Det skall finnas tillräckligt med små utrymmen där 5-6 elever kan arbeta i mindre grupp och detta i omedelbar anslutning till deras eget klassrum. Personligen tror jag att pulpeternas tid är förbi. Ett försök detta läsår i Vårberga skola har visat att bord och stolar som enkelt kan paras ihop parvis eller upp till grupper på 6 elever i kombination med en personlig låda där alla böcker finns är en lugnare och bättre miljö än om det hade funnits pulpeter. Det finns mera utrymme, bättre ordning och ingen har en egen plats utan man kan lätt flytta vart som helst utan att ta med sig sin stol eller pulpet. Hur gör dina barn där hemma? Jag kan hitta mina sittande vid ett bord, liggande på golvet och ibland på ganska exotiska platser och i exotiska ställningar. Jag tror att skolans inlärningsmiljö borde kunna erbjuda samma varierande möjligheter att hitta sin naturliga ställning då man kan ta in allt bäst. I USA såg jag en gång skolor med lurviga heltäckande mattor i skolan. Jag tänkte att det måste vara ett helvete att städa och hålla snyggt, men det sög också upp en massa ljud och gjorde inlärningsmiljön tyst vilket bidrog till lugnet i byggnaden. Nu görs allt lätt att städa, praktiskt för underhåll och bra för alla – utom den som skall lära sig där. Varför kan inte en skola bara byggas för att skapa den bästa och mest mångsidiga inlärningsmiljö som möjligt?
 

Pasi Sahlberg reser runt i världen och föreläser om det finska skolundret. Han säger att en lärares status är hög i Finland och att den kan jämföras med t.ex. läkares. Dels tjänar lärarna ca en tredjedel av det en läkare får men även i övrigt ser jag nog inte att lärare och läkare skulle ha samma status. Detta trots att det finns en tydlig kvalitet hos lärarna i detta land. Speciellt på den finska sidan där det är kamp om studieplatser och där det finns flera universitet som utbildar lärare vilket i sin tur leder till att dessa universitet måste hänga med i utvecklingen för att inte tappa terräng i förhållande till de andra utbildningsanordnarna. Tyvärr är läget ett annat på den svenska sidan. Jag vill påstå att utbildningen där inte lever upp till samma standard som på den finska sidan i t.ex. Jyväskylä. Detta trots att det finns några områden där utbildningen är på rätt nivå, tänker då på t.ex. gymnastikundervisningen. Men jag tror att lärarna har sig själv att skylla också till en del. Skolan bör höja sin profil, gå ut med det goda som görs, visa upp resultat av lyckade projekt och det är inte fel att konstatera att ”jag är lärare och en jävligt bra sådan”.


Pasi Sahlberg pratar om jämstäldheten som en av hörnstenarna i det finska skolsystemet. Jag värdesätter själv det faktum att jag kan utgå ifrån att mina barn får exakt samma undervisning och kvalitet som eleverna i andra skolor i vår kommun och i vårt land. Trots detta ser jag ett behov av att på kommunnivå också ha någon skola med en klar profilering. Jag skulle gärna se att det i Borgå funderades på att skapa någon sorts mentorskolor. Skolor dit de mest motiverade lärarna söker för att få bidra till utvecklingen. Det kunde t.ex. vara en skola som satsar på att utforska, testa och utarbeta nya undervisningsmetoder kring ikt och annan modern teknik. Lärarna här skulle ha tillgång till senaste nytt på tekniksidan och de får det då de kan påvisa att de dels kan använda det och har en klar tanke på hur det skulle kunna användas för att förbättra elevernas inlärning. Inte alltså en plats där man får allt av julgubben utan en plats där man påvisar varför man förtjänar att få jobba med det. Dessa lärare skulle få gå på flera skolningar, de skulle kanske ha ett visst lönepåslag för att sedan aktivt föra ut ”good practices” till övriga skolor i kommunen. Lärarna fungerar som en know-how bank för alla kolleger och de har en aktiv roll vid utformning av riktlinjer för metoder och teknik i kommunen. Jag skulle personligen vara mycket intresserad av att ha min slev i en sådan soppa, men det är en annan diskussion. En sista tanke kring detta är att borde detta byggas upp i ett bildningscenter? I Borgå talar vi då om ett komplex med svensk och finsk skola, möjligtvis också med dagvård under samma tak. Borgå har satsat på tvåspråkiga team där utvecklingen koordineras så att bägge språkgrupper utvecklas på samma sätt och i samma takt. Dels ger det möjlighet att få de bästa förmågorna till teamen men också en likvärdig skola för alla barn i staden. Så borde mentorskapet ske på bägge språk? Jo, gärna under samma tak men samarbetet kan nog också fungera även om man inte delar tak.
 

Hinner Borgå med allt detta? Jag tror att det tåget gick redan. Tanken är väl att de första byggena skall vara klara på senare halvan av 2016 och då talar vi om 1½-2 år. Jag tror att det är möjligt att införa en metodik kring hur man diskuterar och utvecklar den pedagogiska metodiken i Borgå och denna väg hitta svar på hur skolorna rent fysiskt skall formas för att betjäna inlärning i stället för att förverkliga en arkitekts våta dröm eller en ekonoms vision. Jag tror att denna bit sedan bör bli kvar för skolorna skall inte utvecklas bara som ett projekt utan det skall vara något som görs kontinuerligt. Jag tror också att det går att utveckla och finslipa modellen med mentorskola så att den i idealsituationen inrättas i något nytt skolhus där alla element stöder verksamheten. Jag tror att det finns för många stora frågor som kräver aktiv insats och därigenom blir väl en utmaning att få även denna detalj klar och genomtänkt på den tid som står till buds. Det finns trots allt bara ett begränsat antal rektorer/pedagoger som är tillgängliga för alla dessa frågor och de borde väl hinna med sitt dagjobb också... Hur som haver, det är spännande tider med enorma möjligheter. Det verkar också finnas en tydlig och utbredd vilja att göra det mesta möjliga av denna situation. Borgå marknadsför sig som drömmarnas stad. Dags att plocka in skolvärlden i dessa drömmar!

29.11.2013 kl. 09:09
Söker du insikt om gott faderskap och har frågor så är det antagligen bättre att du frågar någon annan. Här är det trial & error som gäller, med betoning på det senare.

Dagens saldo är två döttrar, en son, två hundar och en fru som fortfarande orkar med oss allihopa - hon är tamejtusan en kvinnlig Atlas!